Godkända!

Idag - med ungefär urusel marginal för det fall något skulle gå fel - fick vi våra visum och arbetstillstånd godkända vid ett förvånansvärt kort och odramatiskt besök på det här stället...

Nu är det bara vårt eget fel om vi misslyckas med det här äventyret...

Det här med bostad

Tänkte att jag ju kan visa er ett par små kort på vårt boende därborta på andra sidan plurret.

Vi kommer att bo i en lägenhet i ett område som heter Green Lake. Det ligger norr om downtown och har en stor sjö, vackert parkområde, lekplatser och till och med ett zoo. Det är ett lite av ett hipsterområde (fast inte hysteriskt södermalmshipster med skägg och korvstoppning) och många av de boende där är miljöintresserade outdoorstyper. Det finns femtioelva ekologiska matbutiker och vegetariska restauranger så ni kan ju gissa vem som kommer att smälta in perfekt där ... just det, han den där maken.

I alla fall. Vår lägenhet. Vi vet inte exakt vilken floorplan och vilken lägenhet vi får än men jag kan ju visa fasaden och takterassen... Den lilla terassen med utsikt över sjön och parken och Space needle? Just den.

Jo men vi ska nog stå ut därborta. Det ska vi. 

Om tre veckor...

... har vi förhoppningsvis landat, tagit oss och vårt otympliga bagage hem till Green Lake, ätit enchiladas på Tacos Guaymas som har en restaurang i vårt hos och sovit vår första natt i Seattle. Det är tre veckor kvar till avfärd. Barnen har gått sin sista dag på förskolan, Herman har jobbat sin sista dag på mycket länge i det stora svarta huset på bortre Kungsholmen, jag har lämnat ifrån mig årets sista manus och hittat efterträdare till mina ideella uppdrag. Julfirandet är avklarat och om några dagar är de sista papperna hos ambassaden undertecknade och klara.

Vi är på väg!

Packning

Dagens fundering gällande flytten: hur i helskotta ska man få med sig allt man behöver över Atlanten? Värt det att släpa med vagn(ar), bilbarnstolar och leksaker? För visst kan jag köpa nytt men vad ska jag göra med alla grejer när/om vi åker hem igen?

Kläder då? Don't even go there. Jag får med mig max fem par skor och en tre-fyra handväskor. Misären är total. Total säger jag.

OK, det som hittills är beslutat att det ska få följa med då:
- Svenska dl-mått för att kunna baka som vettigt folk.
- Dator, paddor och telefonprylar.
- Ungarnas på tok för många "livsnödvändiga" gosedjur.
Ja, nä, då var väl resväskorna fulla där då...

Vad det handlar om

Seattle. Så långt är alla med. Maken ska jobba där. Så långt är alla med. Men resten då?

I mitten av januari ger vi fyra oss alltså av västerut för att gräva lite guld i USA. Eller bygga snarare. Maken jobbar ju på ett av världens största byggföretag och de har kontor ungefär överallt. Bl.a. i Seattle. I våras någon gång utlystes möjligheten för anställda inom koncernen att söka olika utbyten, program och allehanda omplaceringar till olika platser och en av dem var Seattle. Efter att ha läst hans ansökan trodde jag på fullaste allvar aldrig att någon ens skulle vilja ta i maken med tång men tydligen gick hans torra humor - let's face it alla som känner honom, han har sjukt dålig humor - hem big time därborta. När det sedan visade sig att nya chefen är en cykelintresserad miljömänniska som kör Tesla var liksom saken biff. En dag i slutet av sommaren dök erbjudandet upp och sedan dess har vi kämpat, trixat, vridit och vänt på saker för att kunna komma iväg. Och nu är det alltså klart.

I mitten av januari lämnar vi hus och hem, förskola och mitt jobb för att uppleva Seattle ett tag. Hemresan är planerad någon gång efter midsommar men vi vet inte mer än så. Tanken är att själva utbytet, för det här sker inom ramen för ett av koncernens alla utbytesprogram, ska pågå i ett halvår men det har redan tisslats och tasslats om möjliga och önskade förlängningar. Det kan ju dessutom vara så att vi av någon outgrundlig anledning faller hals över huvud för en stad där det regnar i genomsnitt 226 dagar per år, hur osannolikt det än må verka. Och då kan det ju hända att maken söker jobbet permanent och att vi blir kvar. Fast vi ska inte ta ut något i förskott än. Vi ska ta oss dit först. Sen ska vi gärna ha en bostad - bara tanken på att flytta från vårt ganska rymliga hus i förorten till en lägenhet mitt i en storstad är lätt skrämmande förresten - också. Och barnomsorg vore fint så att jag kan fortsätta jobba och plugga som vanligt. För att "bara" åka iväg och vara föräldraledig hemmamma är det väl ingen som känner mig som tror att jag klarar av. Let's face it alla som känner mig, jag är arbetsnarkoman. Hur det ska gå ihop i en stad där förskoleköerna är längre än i Stockholms innerstad har jag inte en susning om men jag leker struts och hoppas på det bästa.

Där har ni the full story vänner. Det är nämligen allt vi vet just nu. Att vi åker, att vi får någonstans att bo och en bil att ta oss runt med. Och att vi ska bo i staden som är känd för Boeing, Starbucks (där flög beach 2015 ut genom fönstret med tanke på all latte jag kommer att dricka), en rätt larvig komedi med Meg Ryan och Tom Hanks, Frasier Crane (och hans fantastiske bror Niles), Nirvana, Grey's Anatomy och förstås den litterärt dubiösa anledningen till bloggens namn: 50 shades of Grey. Är jag på bra humör kanske jag till och med filmar mitt obligatoriska deltagande i en 50 shades walk of Seattle och delar med hugade spekulanter...

Just NU startar äventyret

Avtalet är tydligen godkänt sägs det. Avtalet som ska ta oss nio tidszoner och 7 602 km från Stockholm till vårt nya hem.

Jag har precis gjort det jag bävat för i några månader nu. Jag har sagt upp barnens förskoleplatser. Det går inte att vara ledig i åtminstone åtta månader och ändå behålla platserna. Det får man inte. Så barnens trygga punkt i vardagen ryker men jag hoppas att i alla fall lillasyster får komma tillbaka till samma förskola och samma avdelning till hösten. Om vi kommer hem alltså. För det är inte givet. Vi ska testa det här i ett halvår. Utvärdera. Se hur barnen mår av miljöombyte, av avstånd till älskade mormor, morfar och farmor. Se hur jag står ut med att vara soccer mom. Se hur maken passar in i den amerikanska drömmen...

Beslutet är taget, bläcket har börjat torka, bilen är beställd och arbetstillstånden på gång. Seattle, here we come!