I januari 2015 ger vår familj sig ut på ett smärre Amerikaäventyr. Vi ska bo ett tag i Seattle.
Känna oss för, se om vi trivs. Kanske blir vi kvar för alltid?
Det här är vår resa.

lördag 28 februari 2015

Handyman

Vi har besök. Mormor och morfar (ja, barnens alltså) är här sedan en dryg vecka för att fira födelsedagar (min förra fredagen, sonens på tisdag) och krama barnbarn och shoppa till de droppar. Dollarn på vara så dyr att man får hicka men vissa saker är fortfarande riktigt billiga.

En annan sak min käre far har bistått oss med är att vara lokal handyman. Plötsligt fungerar tvättmaskinen, det är inte stopp i handfatet i barnens badrum, stolarna är inte rangliga och persiennerna är lätta att hissa upp och ner. Jag säger inte att maken är född med tummen mitt i handen men ärligt... han är född med tummen mitt i handen. Han gör sitt bästa men hur jag ska klara av att hålla ordning på utrustningen här hemma när pappa har åkt tillbaka till Sverige övergår mitt förstånd!

fredag 20 februari 2015

Små utforskare

Sedan två veckor har vi två små utforskare här hemma. Vi bestämde ganska snabbt efter ankomst att vi skulle försöka hitta någon form av skola eller barnomsorg för barnen. De är vana vid att leka med andra barn och behöver få kompisar. Den fantastiska svenska lekgruppen i all ära - härliga föräldrar och barn allihop - men vi behöver amerikanska vänner också. Innan vi kom hit hade vi fått höra att det är stört omöjligt att få plats på förskola eller liknande. Vid första träffen med lekgruppen sa alla till mig att nej då, det går visst att hitta, så jag tog mod till mig och mailade runt. Min nya devis är "om man inte frågar så får man inget" och det lönar sig faktiskt. Efter bara någon dag hade jag platserbjudande på fyra pre schools och dryga veckan senare började barnen på skolan med det ljuvliga namned "Little Explorers".

Så nu går de i skolan tre dagar i veckan. 8:45-13, fem minuters promenad hemifrån, en skola med egen ateljé, teckenspråksundervisning och en herrans massa olika kulturer och språk blandade i en härlig röra. Barnens engelska har formligen exploderat och nu har de till och med börjat prata lite. Otroligt häftigt att se och trots att det nästan gör mig bankrutt att betala de hutlösa priserna - God bless maxtaxa! - så är det värt vartenda öre att se hur barnen växer lite varje dag!

lördag 7 februari 2015

Seattle Children's Museum

Det finns ett museum här i stan som är allt annat än ett museum. Faktum är att det är precis det som alla museer borde vara. Man får röra allt, klättra på allt, leka med allt, springa runt som en vettvilling och skrika högt. Det uppmuntras till och med. Seattle Children's Museum.

Jag och ungarna hade "crazy tuesday" i tisdags (vilket egentligen mest betyder att vi åker på utflykt, käkar choc chip cookies till lunch och går bananas på Starbucks) och åkte på en heldag med kul. För allt finns verkligen därinne: Cog City (där ungarna bl.a. kan bygga banor att köra pingisbollar i), Discovery Bay (där de minsta bl.a. kan leka med vatten iförda tillhandahållna vrålsöta regnjackor), Global Village (där ungarna får leka i en minisushibar eller en miniversion av en filippinsk butik), Grocery Store (där det till och med går att scanna varorna och de kommer upp på kassaapparatens datorskärm) och massor med andra roliga saker. Vi hängde där från 11-16 och hade lätt kunnat både komma tidigare och gå senare. För att käka tar man bara en stämpel, knallar en trappa upp till den food court som museet delar med bl.a. en teater och sedan knatar man ner igen och fortsätter ösa.

Sushibaren där sonen bjöd mig på California roll

Den filipinska mataffären/kiosken!

torsdag 5 februari 2015

Super Bowl

Ingen kan väl ha missat att det var Super Bowl i helgen. Ingen i den här stan hade missat i alla fall, det vill jag lova. Överallt var - och är - Seattle Seahawks distinkta blå och gröna färger på display. Det är Seahawkskläder, Seahawksmuffins, folk som färgat håret grönt och blått, och Seahawksloggor precis överallt. Och siffran tolv - som betecknar fansen som den tolfte spelaren i laget - finns på flaggor precis överallt.  När jag säger överallt menar jag verkligen överallt!


Makens kollega och hans fru var generösa nog att bjuda hem oss i söndags för att grilla, snacksa, dricka öl (eller som i mitt - chaufförens - fall obscena mängder lemonad) och kolla matchen. Som alla vet vid det här laget förlorade Seahawks. Eller förlorade och förlorade förresten. De gav bort matchen. Valde med 45,72 cm till en touchdown att passa och sumps hela Super Bowl. Men vi fick trots detta en riktig kulturupplevelse och en trevlig kväll. Dessutom släppte språket rejält när sonen en hel eftermiddag och kväll lekte med en jämnårig amerikansk tjej.