Det finns liberala människor och så finns det... tja... andra?

Min son gillar att gå i klänning. Så är det bara. Han fick en turkos klänning med lila blommor på i födelsedagspresent av sin älskade mormor och den skulle han ha varenda dag om jag kunde tvätta varje dag. Jo, jag vet att jag kan det, men det vore skönt att slippa se den där trasan varje dag faktiskt. Hur som haver så har han haft den på sig på förskolan, i lekparken, på träffar med lekgruppen, hemma hos vänner, på stan. Ja, lite varstans. Visst har det kommit kommentarer men ingen har dömt honom. Barn har frågat om han är pojke eller flicka och jag har svarat "it's a kid" vilket barnen alltid nöjer sig med. En vän i lekgruppen sa klokt att man gott kan låta barnen ha sina fetischer så länge man själv eller barnen orkar med och inte lider av det. Mycket klokt och sant. På hamburgerhaket i vårt hus frågade ägaren nyligen mig vem dotterns nya kompis sa. "Äh, det är bara min grabb" sa jag. Ägaren var tyst en sekund innan han svarade att det var en cool klänning. Inget mer med det. Seattle är en av USAs mest liberala städer, möjligen bara slagen av Portland men de är ju så liberala att man önskar att de skulle tajta till sig lite, och det märks. Den enda riktigt negativa upplevelsen jag har haft var när satt på lekplatsen härom dagen och en mamma högljutt beklagade sig över att det var barnmisshandel att låta en pojke gå i klänning. Samma mamma hade minuten innan hotat sin lilla uppklädda barbiedocka till dotter med stryk för att flickan fick sand på sig. I sandlådan. Om det är den typen av människor som inte gillar hur jag klär mitt barn känns det som att jag kan skita högaktningsfullt i det. Punkt.